Inledning
Även om elbilsutvecklingen är en av omställningens få “framgångssagor” så är den inte utan problem. Då menar vi inte problemen som “the usual suspects (citat Michael Barnard)” skapar med sin ständiga ström av vilseledande information. Den informationen biter allt sämre ju vanligare elbilarna blir. Det är heller inte problemet med att vi på sikt kan räkna med en radikal nedgång av antalet verksamma i fordonsindustrin när i grunden enklare och därmed också potentiellt billigare bilar skall tillverkas. Vi kan inte stoppa en för klimatet helt nödvändig utveckling för att rädda jobb på vissa orter.
Det är istället problemen med att batteritillverkningen kan ge miljöskador och att ojämn tillgång till elbilar kan driva fram motsättningar. Motsättningar som kan utnyttjas av mörka krafter.
Batteritillverkning
Energiförbrukningen i batteritillverkningen är enligt min mening inte det centrala. Förbrukningen minskar i takt med att produktionsmetoderna utvecklas och om omställningen fortsätter kommer mer och mer av energin tillverkas förnybart. På sikt försvinner problemet i det närmaste av sig självt. Att det just nu finns en höjd efterfrågan på elenergi får inte bromsa utvecklingen mot en fossilfri transportsektor.
Det är efterfrågan på material och den därmed nödvändiga gruvdriften som är problemet. En gruvdrift som dessutom ofta drivs oetiskt. Vi kan konstatera att det finns en tendens till att batteritillverkarna minskar behovet av nickel och kobalt i batterierna. Dessutom kan vi förvänta oss en övergång till de billigare och mer lätthanterligare LFP batterierna. LFP-batterier använder litium, järn och fosfor istället för litium, nickel, kobalt. Men vi kommer fortfarande att behöva stora mängder litium för att inte elbilarnas framgångar skall stanna av. Vi menar att det måste finnas verkligt goda skäl till att hindra brytning av litium. Då tillgången på litium direkt påverkar hur snabbt vi kan sänka CO2 utsläppen.
Samtidigt skall man inte slösa med litium eftersom slöseri försenar omställningen. Onödigt stora och tunga elmuskelbilar är ett exempel på slöseri. Att bygga litiumbaserade batterilager för längre tidsperioder än nödvändigt är också en form av slöseri. Man kan på sätt och vis förstå det senare eftersom alternativen till lagringen inte är lika välutvecklade. För snabba energilager är litiumbaserade batterier bäst. Men när det gäller lagring för att klara dygnsvariationer bör man på sikt satsa på de litiumfria flödesbatterierna.
Tillgång till bil en nödvändighet
Det finns hos en del miljövänner en inställning att man inte skall ha bil. Att leva “till fots” kan vara relativt enkelt där kollektivtrafiken är tät och nätet av cykelvägar är finmaskigt. Men utanför de större städerna är en ständig tillgång till tät kollektivtrafik en helt orealistisk dröm. Att hävda bilfrihet utanför städerna är i praktiken samma sak som att driva ett krav på landsbygdens avfolkning. Mycket stora delar av den service som tidigare fanns på landsbygden har de senaste decennierna koncentrerats mot tätorterna. Processen har ökat kravet på tillgång på bil. De nödvändiga och allt längre resorna parat med snabbt stigande bensin och dieselpriser ledde till en minst sagt prekär situation 2022. SD såg möjligheterna och gick följaktligen starkt framåt i glesbygd. Motsättningarna mellan stad och land växer. Man har svag förståelse för den andres problem.
På samma sätt kan det bli mycket svårt för familjer utan bil att ta sig särskilt långt utanför tätorterna.
Ojämn tillgång
Det finns problem med elbilsmarknadens slagsida mot lyxbilar och SUV:ar. Jennifer Sensiba fick exempelvis en sådan avsmak mot presentationen av Polestars nya SUV:n att hon skrev en artikel i Clean Technica stora dyra bilar [ej översatt].
Stora grupper inte har råd att köpa de dyra men tillgängliga elbilarna. När dom samtidigt ser att de som har råd får stora subventioner, uppstår spänningar över den med rätta upplevda orättvisan. På landsbygden skulle man dessutom kunna uppleva en orättvisa i att laddinfrastrukturen verkar vara tätast runt vintersportorter.
Till detta tillkommer i tätorterna problemet med att många innevånare inte har parkeringsplats och definitivt inte en med laddning.
Här finns det mycket att göra för att neutralisera de spänningar som riskerar att uppstå. Det är viktigt att agera i tid innan problemen slår över i allmänt motstånd mot energiomställningen. I annat fall kan SD och fossillobbyister ta tag i frågan.
Vad kan göras mot excesserna?
Per Kågesson anser liksom vi att de stora tunga bilarna använder för mycket material. Problemet är i grunden samma som för månfärder. För att förflytta mycket material krävs stora batterier som gör bilen tyngre med följd att det behövs mer batteri. osv. Han menar att det måste till styrning som straffar övervikt även på elbilar. Målet skall vara att få ner energiförbrukningen i kWh/mil.
Det finns en del billigare elbilar men de är alldeles för få. En lista på sådana bilar tillgängliga i Sverige 2022 finns i Evify.
Några förslag för att motverka problemen:
- Fortsätt gynna utbyggnaden av infrastrukturen för snabbladdning [CSS]. Se särskilt till att den byggs ut så att landsbygdsbor kan utnyttja den.
- Fortsätt stödja utbyggnaden av laddboxar [Typ 2] för laddning i hem, på arbetsplatser och hotell. Se framförallt till att familjer som bor i hyresrätt och bostadsrätt får tillgång till laddmöjligheter.
- Följ Kågessons förslag och väg in vikten på fordon så att elmuskelbilar blir av med sina subventioner.
- EU bör se till att fordonstillverkarna får böta om de inte tar fram och producerar små elbilar. Detta på samma sätt som man gjorde för att pressa fram elbilstillverkningen inom EU.
- Fortsätt sätta press på nya fossilbilar. Under kriser som under 2022 kan man göra undantag men sedan måste staten återgå till en politik som gynna omställningen.